För ett par dagar sedan fick jag äntligen ändan ur vagnen och började ta tag i byggandet av www.westreamu.se. Det som länge bromsat var det stora utbudet av teman för WordPress (vad skall man välja) och kostnaden för världens läckraste videospelare (från Dabber.tv). Kicken kom när ett par saker sammanföll. Dels Jardenberg som ilsknade till på personen bakom det populära temat Thesis. Dels att Dabber lanserade nya tjänster och spelare, varav en gratisvariant. Låt oss börja med det senare

Såvida du inte läser det här på en Apple-hatar-Flash-produkt så har du nu sett Westreamus demorulle i DNA-varianten av Dabber Player. Varenda streamingtjänst erbjuder mer eller mindre snygga videospelare. Men ingen är speciellt läcker. Och jag ville ha nåt riktigt coolt till Westreamus sajt. Inte minst för att förmedla en skön state-of-the-art-känsla.

Redan i december 2008 blev jag sugen, när en av grundarna, Daniel Daboczy, kontaktade mig efter ett inlägg om Coverflow i 3D på Stjärnkikarna. Men priset var liksom utanför mina nuvarande möjligheter. Inte heller visste jag om det rent praktiskt skulle funka för mig.  Så nyheten pröva gratis var bra (men jag ska nu betala 75 USD eftersom jag är kommersiell). Det är det lätt värt! I Westreamus Showflow visar jag samma filmer, men med Playern Carousel.

Att beställa och ladda ner koden som behövdes var lätt. Sen var det ett par timmars trix med att klippa fram lite filmer; konvertera dom till mp4 (h264) och Flash; skapa tumnaglar; handkoda en XML-fil som talar om för spelaren vilka filer och vilka tumnaglar; skjuta upp allt detta till webhotellet; och bädda in kod på sajten. Det senare stötte på lite patrull pga ett litet fel i dom i övrigt utmärkta instruktionerna. Men det ordnade Eric Weber (Dabbers CTO) snabbt via en kort mejlkonversation. Allt det där kan man slippa om man köper någon av Dabbers tjänster för videopublicering. Men för min del får det bli en senare fråga. För oss och/eller våra kunder.

Innan allt detta hade jag dock valt temat 13Floor från Elegantthemes. I snart ett år har jag då och då letat efter nåt lämpligt, helst med videofokus, utan att hitta något. Men bland Jardenbergs kommentatorer fanns Markku Kanala som pekade på Elegantthemes som en av platserna för ”schyssta themes”. Jo tack, 39 USD för en fet uppsättning. Jag slog till mer eller mindre direkt. Prövade först TheSource, men det blev liksom för mycket tidningsblogg.

Sen började en hel del pill. ”Några timmar” blev fler än 3, men grunden var lagd efter drygt 10. Utöver det har jag då och då filat detaljer och fyllt på med innehåll. Den mesta tiden har gått åt till att plocka fram bilder och klipp från våra jobb. Började i tisdags och blev i princip klar torsdag kväll, naturligtvis har jag också jobbat med andra saker under tiden.

Helt plötsligt slår det mig hur mycket bra saker vi gjort för Westreamus fantastiska och modiga kunder. Själv är jag stolt som en tupp.

Behöver jag kanske tas ner på jorden?

No related posts.

”Vill med detta tipsa dig om att UD nu tar steget ut i bloggosfären med ett antal tjänstemän runt om i världen som delar med sig av sina upplevelser och frågor som är i luften.”

Nyss kikade jag in på blogg.ud.se och konstaterar att portalen ser bra, intressant och värdefull ut. Den webbplatsen kommer med all säkerhet att gå en spännande framtid och utveckling till mötes. Ett smart grepp är kartan, baserad på Google maps, där inläggen från olika delar av världen placeras ut. Ett läckert sätt att markera att det är hela världen som behandlas. Om än att antalet bloggar/inlägg och därmed punkter på kartan i nuläget är få. Men, på det sättet syns det ju vad som inte syns.

Naturligtvis är Carl Bildts omdiskuterade blogg Alla dessa dagar på plats. Bland de övriga som redan är igång finns Frihandelsministerns blogg, bloggen Utrikeshandelspolitik samt omvärldsbloggar som Dag i Warzawa och  Från Afrikas horn.

Fokus är uppenbarligen på vad de bloggande tjänstemännen säger, inte konversation med omvärlden. Det finns till exempel ingen ”senaste kommentarer” på portalens hemsida. På sidan Kommentarer och netikett förklarar man att kommentarerna modereras manuellt och skriver:

”I syfte att höja läsvärdet och stärka dialogen med läsarna kan besökare på UD:s bloggar kommentera inlägg eller bidra med idéer på bloggen för utvecklingspolitik.”

En annan snabb reflektion var att det inte fanns ett ord om att bloggen är byggd på WordPress. Jag tycker det är viktigt att berätta det. Dels för att visa att man köper spelreglerna i open source, dels för att många brukar undra. Någon annan förvaltning/organisation kan ju ha liknande planer och söker lösningar. Mycket riktigt bekräftas mina tankar genom en snabb sökning på Twitter efter UDbloggen. Bland de första tweetsen är ”vem har byggt wp-bloggen?.

Eftersom UDbloggen är byggd på den senaste versionen av WordPress, och temat verkar vara gjort av proffs, är kodningen bra. Den funkar i min Android (har iPoden hemma, så det får andra kolla). Men UDbloggen verkar i nuläget inte erbjuda någon mobilanpassad variant.

Det inte heller någon information på engelska, inte ens ett ”About”. Men vad gör det, när man kan låta Google göra översättningen.

Via telefon för en liten stund sedan berättar Tobias Nilsson (samtidigt som han ger OK att till att jag namger honom) att dom redan snappat upp frågan om hur portalen är byggd. Nu är de på väg att lägga ut den informationen. Tobias nämner också att portalen fått en egen webbplats eftersom den inte riktigt passar i det mer formella sammanhanget på UD:s webbsidor. Och att de försiktigt söker sig fram för att hitta rätt ton. När jag frågar om videoinslag svarar Tobias att dom börjar med text, skall väva in bilder och att video kommer säkert framöver. Med andra ord är Utrikesdepartementet inte bara aktiv i den fysiska världen, utan också ordentligt inkopplad i de sociala medierna. Samtidigt som man medanpassar sig till nya kulturella förutsättningar och strategier.

Sociala medier. För mig är dom som jag sagt tidigare numera mogna. Låt vara att folk diskuterar huruvida ”sociala” är nåt speciellt i mediesammanhang. För mig är bloggar, communities, positioneringstjänster, appar och så vidare allt mer mogna verktyg. Min 13-åriga dotter, och hennes vänner, är sedan ett tag är aktiva bloggare. Allt fler myndigheter använder sociala medier. Industriföretag och konsumtionsvarumärken twittrar. SVT använder Facebook för chatten i sina direktsända politiska debatter (något jag skall återkomma till i ett senare inlägg). Det börjar bli vardagsmat, något som aldrig kittlat mig. Jag gillar att försöka känna av kommande och stora förändringar som handlar om sociala och mediala innovationer.

För ganska exakt 16 år sedan (den 23 augusti 1994) föreläste jag för Exportrådet på ett möte med svenska tjänstemän attacheer, diplomater och konsulter från världens alla hörn. Ett par av dem var redan då aktiva på internet och i olika onlinefora, som Compuserve. Redan då var det uppenbart att alla skulle tjäna på att Exportrådets medlemmar delade med sig mer av sina dagliga upptäckter runt om i världen. Nu har det bara blivit enklare, billigare, användbarare och framförallt och begripligt för den stora allmänheten.

Den riktigt stora frågan i det här fallet är vem som vet mest och bäst. Är det våra officiella representanter? Eller är det vem som helst som råkar vara var som helst? Jag lutar åt det senare. Och för att ta tag i den möjligheten krävs stora förändringar. På instiutionell nivå. Långsamt förändras säkert Utrikesdepartementet och blir något än bättre. UDbloggen är ett bra steg på vägen.

För egen del steppar jag vidare på den väg där Skolan som institution skall ersättas med andra saker. Ingen valfråga. I år. Många vill ju ha det som det varit (även om det bara varit så i knappt 100 år).

No related posts.

I all hast annonserade jag en 20 minuters session på Social Sweden Web Camp 2010. Ämnet var att bjuda på några tips från våra erfarenheter av WestreamUs sändningar. Det blev spontant och utan mina mer detaljerade anteckningar. Men jag lovade dem som var där och här (via Twitter) att göra ett litet blogginlägg om vad som sades. Så håll till godo, mer utförligare tips kommer någon gång i september på www.WestreamU.se.

Tipsen är utifrån producentperspektivet, och jag har delat upp dem i sådant som gäller alla, arrangören, föreläsaren och publiken.

Alla

1. Kom ihåg att dom flesta är utanför bubblan.
Ofta har vare sig arrangör eller den tilltänkta publiken någon större erfarenhet av sociala medier. Du kan därför inte bara slänga upp en sändning med eventuell tillhörande chatt och anta att alla fattar att dom kan göra mer än bara titta.

Arrangören

2. Promota livesändningen.
Hjälp arrangören att göra sändningen känd i god tid ni går live. Ibland vill dom inte, med motiveringen ”då kommer det inga till konferensen/seminariet”. Så tänker till exempel inte TED. Men det är naturligtvis alltid beroende på.

3. Dom tre Len: Linan Ljud Ljus.
Utan ”Lina” till internet ingen livsändning. Kolla i god till att det finns förbindelse och att kapaciteten räcker, speciellt om du räknar med att publiken i lokalen använder samma nät. Ljudet är viktigare än bilden, så se till att åtminstone de som pratar är ordentligt mikade. [Uppdatering: berätta för föreläsarna hur man pratar i en mikrofon, och förvarna publiken om att "jag hörs nog ändå" funkar inte]. Liksom att eventuellt ljud från andra medier som spelas upp kommer med i sändningen. Ljuset, räkna med ju billigare kamera ju sämre hantering av dåligt ljus. Står föreläsaren nära en ljus projektionsbild så blir resultatet ofta att föreläsaren knappt syns och duken mer eller mindre vit. [Uppdatering: Se till att det är ljus även på publiken ifall du filmar den]

4. Utse chattmoderator.
Även om du som producent säkert vet hur man modererar en chatt, är det ofta så att du inte kan ämnet. Helst skall någon av arrangörernas medarbetare, eller insatta konsulter, sköta eventuellt chattande. Tänk på att det kan chattas spontant, tex på Twitter, även om det inte finns någon officiell chatt.

5. Planera för on demand.
Tittarna vill gärna veta i förväg om det går att se sändningen efteråt, det hjälper alla inblandade att prioritera sin tid. Om streamingtjänsten sparar en kopia så kan on-demanvisningen ju bli mer eller mindre automatiskt. Eller så kanske arrangören vill lägga upp videon någon annan stans efteråt. Och om det bara finns en arkivvideo hos streamingleverantören, se då till att ladda ner en egen kopia för säkerhets skull.

6. Klarera rättigheter, inkl publikens.
Alla inblandade måste upplysas om vilka rättigheter som gäller. Det gäller såväl föreläsarnas insatser, innehållet i deras eventuella presentationer och själva publiken. Det senare så att säga rätten att sända och spela in publiken.Kontrollera också streamingtjänstleverantörens villkor när det gäller kommersiellt innhåll i det ni sänder. Vi ger också alla våra uppdragsivare rådet att försöka sända och distribuera enligt Creative Commons.

Föreläsaren

7. Ha nätpublikkontakt.
Tänk på att det finns en publik även på nätet. Titta in i kameran då och då. Säg gärna nåt direkt till nätpubliken, det gör att dom känner sig närvarande. Sug gärna in frågor från eventuell chatt.

8. Anpassa dina slides.
Räkna med att många vill titta i sin mobiltelefon, om kanske inte live så efteråt. Kolla att dina bilder säger nåt vettigt även i 320×240 (x200 om bredbild). Liveproducenten brukar allt oftare fälla in en videobild på föreläsaren i dennes slides. Så lämna gärna lite tomt utrymme i dina bilder för en sån Picture-in-Picture. Använd inte laserpekare, eftersom den inte kommer med i sändningen om videoproducenten fångar dina bilder direkt från datorn (alltså inte genom att filma av projektionsduken). I stället fungerar muspekaren utmärkt. Se vidare i Prepare your presentation for web video.

9. Se upp för projektorbilden i pannan.
Det ser som regel illa ut i bild när hela eller delar av föreläsarens kropp fungerar som projektionsduk.  Se alltså till att kliva ur vägen för projektorlampan.

Publiken

10. Var intresserad när grannen frågar.
Vi, och säkert fler liveproducenter, strävar efter att integrera publiken i sändningen. Så när någon ställer en publikfråga zoomar vi in denne och dennes bänkgrannar. Om du är granne och ser ointresserad ut, eller pysslar med något annat, då är det garanterat det som tittarna noterar. Inte vad den som frågar säger.

11 (bonustips) Alla kan inte se/höra.
Väldigt många människor har mer eller mindre nedsatt hörsel och/eller syn. Vi prövar och utvecklar några lösningar för direktsändningar som är såväl livetextade och liveteckentolkade (se tex Handikappförbundens webbtv). Även om det än så länge kostar lite extra live, är det som regel både lätt och billigt att åtminstone efteråt texta videon för on-demandpublicering (stöds av bla Blip.tv och Youtube). Framöver hoppas vi också att experimentera lite med syntolkning, det vill säga att någon i en separat ljudkanal berättar vad som händer på scen och i bild. (Bidra gärna med tankar och erfarenheter om detta på diskussionsforumet Tillgängligare WebbTV).

Frågor?

Vi hann också med en kort frågestund. Plus att Daniel Erkstam tipsade om Samson Go Mic, en USB-mik från Samson (länk kommer).

Hur kan man få in föreläsarnas bilder i livesändningen? Genom att filma duken (inte så bra kvalité). Genom att i produktionsdatorn ha en kopia av presentationen/bilderna (krångligt). Produktionsplattformen Wirecast har verktygen Desktop Presenter, som skickar det som visas från föreläsningsdatorn till produktionsdatorn via internet (dock låg bildfrekvens). Epiphan har en serie konvertrar VGA-USB, mer eller mindre (dålig bildfrekvens) dyra. Kombinationen billig VGA-Video och Video-USB konverterare (sämre upplösning). Valet blir en avvägning mellan budget och bildkvalité.

Använder vi Firewirekabel för kamerorna? Nej, framförallt för att WestreamU producerar i Windows, där Firewirekorten är usla, tar CPU och ger fördröjningar. För den kvalitetsnivå vi erbjuder räcker vanlig analog (sub HD) kabel gott och väl.

Är WestreamU:s avtal Creative Commonslicensierade? Njae, dom enskilda avtalen är som regel en affärsuppgörelse som våra updragsgivare vill hålla för sig själva. Men vi kommer att dela med oss av några allmänna delar. Som till exempel:

”Våra tjänster bygger på att uppdragsgivaren alltid ansvarar för att det material vi sänder och publicerar sker inom gällande lagstiftning, inklusive rätten till alla verk som förmedlas. Vi rekommenderar att uppdragsgivaren i görligaste mån underlättar för alla att sprida och återanvända materialet enligt lämplig Creative Commonslicens (se www.creativecommons.se).”

Fler frågor tar jag gärna emot.

No related posts.

Här är en förklaring till alla er som känner (igen) mig, hälsar och möts av ett ansikte som ser ut som ett frågetecken – eller nåt åt det hållet. På köpet bjussar jag på en länk till ett av dom mest fascinerande inslagen på WNYC Radiolab.

Jag tror helt enkelt att jag har en släng av prosopagnosia. Det vill säga ansiktsblindhet, eller:

”a disorder of face perception where the ability to recognize faces is impaired, while the ability to recognize other objects may be relatively intact”.

Inget allvarligt, vare sig för mig i vardagen, eller personligt menat gentemot dig som jag kanske inte känner igen. Inte heller nåt nytt, jag har vart dålig på att känna igen folk så länge jag kan minnas. Och det räcker inte med förklaringen ”alla känner apan, men apan känner ingen” (apropå att jag är professionell föreläsare och mångårig lärare hos härliga utbildningsverksamheter). Nej, här behövs en vetenskaplig förklaring!

Men först, det är återigen lite akut. Denna gång på Social Sweden Web Camp (en otroligt läcker okonferens som precis sjuder igång på Tjärö i Blekinge). Det är ju läskigt att jag redan morsat på ett 10-tal personer som jag inte känner igen vid första ögonkontakten och ”heeeej Richard”. Senast @annalindberg som jag känt huuur länge som helst. Jag kommer faktiskt ihåg första gången Anna ringde upp mig för en intervju (om bloggandets ädla konst)  för drygt sex år sedan. Inte hjälper det när jag försökte släta över med nåt om att hon är snyggare nu, live här, som sommarflicka i Blekinge skärgård. Eller att Corren slafsat bort länken till artikeln (som jag hittade via BAT), liksom mitt namn i deras artikelarkiv.

Lika illa, kanske värre, var det under Almedalsveckan. För där handlar det ju nästan per definition (bakom PR-ridån) om att odla personliga kontakter. Hårstråna i min hästsvans räcker inte till för att räkna hur många jag inte kände igen som kände igen mig. Värst var det nog när jag på TEDxAlmedalen introducerade några vänner för @BritStakston och presenterade Brit som Mary (@MaryXJ). Klen ursäkt att det egentligen var mer hjärnsläpp, eftersom den senare just hade nämnts av Martina Lind (Politometern) som inflytelserik politisk bloggare (driver Mina Moderata Karameller). Både Brit och Mary känner jag fett väl, den senare sedan över typ 30 år.

Så kära du, morsa gärna på mig. Jag är ju här för att köttmöta folk som jag känner, och fler som jag inte ännu träffat. Men var beredd på en prosopagnosisk effekt…

Och vill du veta mer om prosopagnosi, eller snarare lyssna på ett fantastiskt roligt samtal med ett par personer som inte ens känner igen sin egen spegelbild, då skall du surfa iväg till WNYC Radiolab och lyssna till avsnittet ”Strangers in the mirror”. Dessutom får du en känsla av hur pass (o)vanlig jag är i sammanhanget.

Hoppas vi ses :-D

No related posts.

Alltså finns jag på Tjärö i helgen, iförd gummistövlar och badbyxor – typ.

Frågan är om jag skall initiera nån session? I så fall en 20-minuters på temat Avskolning, Livestreamingsretorik eller Tillgänglig WebbTV. Grunnar…kanske någon är intresserad av att samköra?

No related posts.

En av våra fantastiska kunder är Handikappförbunden. Och med lite stöd från Post och Telestyrelsen (PTS) har vi filat fram nya lösningar för ökad tillgänglighet. Vi kommer inte bara sända video, utan live textning och live teckentolkning. Vi ska sända video från ett tält på Kajplats 31 i Visby, textaren sitter i Stockholm och i några fall kommer teckentolkarna vara i Örebro. Här nedanför Handikappförbundens trailer listar jag de sändningar vi har planerat och som är publika. Kolla gärna och hör av dig med synpunkter!

Trailer för Handikappförbunden Almedalen 2010 from WestreamU on Vimeo.

4/7
13.00-13.30 Handikappförbunden (med text / med tolk)
14.00-14.30 Handikappförbunden (med text / med tolk)
17.00-18.00 Tidningsutgivarna (video)

5/7
09.00-09.30 Handikappförbunden (med text / med tolk)
13.00-14.30 NHR/BiogenIdec (video)
13.15-13.45 Handikappförbunden (med text / med tolk)
15.00-17.00 Telge (video)

6/7
11.00-11.30 Handikappförbunden (med text / med tolk)
15.00-17.00 Telge (video)

7/7
12.30-13.00 Handikappförbunden (med text / med tolk)

8/7
13.00-13.30 Handikappförbunden (med text / med tolk)

9/7
11.00-11.30 Handikappförbunden (med text / med tolk)

10/7
13.00-13.30 Handikappförbunden (med text / med tolk)

No related posts.

Så här beskriver Robin samtalet jag pratar om:

Ett annat exempel där de gjorde rätt var på den nästan obligatoriska paneldebatten. Utan rätt personer, noggranna förberedelser samt en riktigt skarp moderator blir de väldigt statiska och tråkiga, ofta tycker alla likadant eller saknar helt vilja att lyssna på varandra. Igår var det tvärtom, den korta paneldiskussion som leddes av Lars Mogensen med Anna Karlsson, Richard Gatarski och Eva Enquist fullkomligt gnistrade av kontroversiella åsikter, snabba repliker och citat värda att stoppa in i en bok [ändrat stavningen av mitt namn och länkar hit istf till weconverse ;]

Om jag förstår saken rätt kommer arrangörerna publicera uppklippta delar av livesändningen senare. Men jag rippade samtalet från del 2 i bambusersändningen och publicerar redan nu dom 30 minutrarna i min Vimeo-kanal och som mp3-fil (14 Mb)  (Creative Commons by-nc-nd 3.0 http://movingimagesmalmo.se/2010):

I samtalet lyfter Eva Enquist fram rapporten Living and learning with new media, som jag själv inte läst (än). Anna Karlsson tipsar om Hole in the wall. Jag antar att hon menar professor Sugata Mitras fantastiska projekt. Jag hade förmånen att få lyssna på honom när Sollentuna kommun i början av året anordnade IKT inspiration 2010. I deras föreläsarpresentation hittar du mer om Mitra och en länk till hans TED-föreläsning. Själv lyfte jag fram Ellen Key, framförallt hennes bok Barnets århundrade.

Här i RichardGatarski.com delar jag naturligtvis med mig mer av våra tankar kring hur vi tillsammans skall skapa världens bästa start i livet för dom vi hittills kallat barn. I sammanhanget kan det tidigare inlägget Avskolning, ett av 32 skäl vara intressant. Även om jag tror att det tar lång tid, och Eva Engquist tror positivt nog att det går fortare, så kan vi naturligtvis hjälpas åt att utveckla den skola vi har. Som en del i detta har jag tillsammans med Katarina Graffman och Kaj Runelund initierat Elevshopping 2.0 – när skolor lockar elever som shoppare lever.

Vi ser fram emot alla synpunkter, kreativa kommentarer och modiga idéer!

Related posts:

1. AVSKOLNING, ett av 32 skäl

No related posts.

Precis när vi skulle ta en 15 minuters paus frågade en av deltagarna mig efter exempel på några myndigheter som är bra på sociala medier. Frågan var extra relevant, eftersom VINNOVA är ”en statlig myndighet som ska bidra till att höja tillväxten och välståndet i hela landet”. Jag hade direkt en myndighet på tungan, men fick inte fram den. Men han som frågade nämnde då själv Riksantikvarieämbetet, så var den saken klar – nästan. För innan jag lämnade mötesrummet twittrade jag:

”hjälp! Exempel på myndigheter som är bra på sociala medier?”

Sen gick vi och fikade.

Jag vet inte om det var inledningen med ett ”hjälp!”, tiden på dygnet, ämnet, eller bara slumpen. Men mängden och snabbheten i svaren överraskade mig. Så det blev extra roligt att en kvart senare kunna visa på ytterligare ett värde med sociala medier. Och få stöd för mitt grundantagande att ”vi är mer än jag”. Egentligen flera ”vi”, eftersom min fråga retweetades minst två gånger. Eftersom mina tweets också skjuts in i Facebook fick jag några tips även den vägen.

I alfabetisk ordning är det följande myndigheter (ibland deras relaterade närvaro, som tex på Facebook eller Twitter) som nämndes (länkarna jag lagt upp är antingen sådana jag fick in eller googlat fram efteråt):

• Arbetsmiljöverket (6 tips)
• Fotografiska museet
• Försäkringskassan
• Karlskoga kommun
• Katrineholm
• Kommerskollegium
• Krisinformation (5 tips)
• PRV
• Riksantikvarieämbetet (6 tips)
• Räddningstjänsten Karlstadregionen
• Socialstyrelsen
• Vårdguiden (3 tips)

Därutöver dök det upp några utländska tips (jag missade pga koffeinbrist att fråga efter svenska myndigheter): delstaten Utah (US), Deptartment of Conservation (NZ) och National Park Service (US).  Samt några tweets typ ”vet inte på rak arm, men dom finns”, ”det är väl en utopi” och ”finns massa i US”. Dessutom, en länk till Hur använder statliga myndigheter sociala medier?.

Några twittrare var transparanta nog att påpeka att dom var en del av/nära myndigheten i fråga. En del andra är säkert transparanta via sin twitterbio. Tre av tipsarna jobbar på samma PR-byrå och tipsar om samma myndigheter, men twittret är fritt!

Som en parantes i sammanhanget påminner jag om att Sveriges Kommuner och Landsting för en månad sedan förklarade: Fritt fram för sociala medier.

Tack alla ni som bidrog med tips! Och framförallt alla ni på myndigheter som vågar att pröva nya socialare vägar. Må konversationen vara med oss.

[Uppdatering 14:40, väldigt skamset måste jag erkännad att jag missade såväl berätta om i går, som att inkludera här, Katrineholm. Tänkte, men glömde. Men, eftersom kicken Kommunchef raskt dök upp, så platsar dom i listan (även om i transparent öppen sak ;).

Related posts:

1. Böcker om sociala medier?
2. Mer tips till Westanders PR (wiki)

Något peppad av Sandra Wisstings horisontella ord ”Tack för att du vågar vara obekväm. Tack för att du oförtrutet tuffar landet runt för det du tror på” tar jag mig tid att skriva ett inlägg om vad som hände i kväll. Fast, i och för sig var den upplevelsen i sig nog för att få mig fatta tangentbordet.

Digitala Akademins nätverksträff

I morse kikade jag in på den nya sajten PEDAGOGstockholm.se som i kalendariet puffade för Digitala Akademins nätverksträff på Nalen. Eftersom jag har mer eller mindre häcken full nöjde jag mig med att först bara notera kvällens träff. Även om det var hos dom jag första gången hörde Anne-Marie Körling, sånt bådar ju gott. Men dagen gick, jag fick en massa gjort och @joakimvol sparkade (som vanligt ;) in mig, så klockan 17.30 var jag på plats när det hela började.

Började gjorde det kanske inte optimalt. med en uppmaning att ”slå på mobiltelefonerna när ni LÄMNAR lokalen”. Alltför hastigt twittrade jag iväg det, vilket raskt resulterade i massa eko både i Twitter och Facebook. Men sen. MEN SEN!

Pernilla Mellqvist

Först ut på scen var Pernilla Mellqvist. Vilken kvinna! Hon började i princip med att citera Lpo 94, avsnittet ”utgå från elevens individuella förutsättningar” (eller hur det nu står). Därefter påpekade hon raskt det orimliga i att i skolgångens början fortfarande tvinga eleverna träna alfabetet och öva bokstavsformer – oavsett om dom kan eller ej. Något som bland andra Carina Fast påpekade redan 2007 i sin avhandling ”Sju barn lär sig räkna och skriva”. Nåväl, så gör icke Pernilla och hon följer läroplanen. Så vi fick både se och höra hur hennes 2:a klassare med sina Macar gör underverk. Alla i klassen har fått ett Spotify-konto (förälder i klassen som jobbar där har sponsrat) och det är helt OK att ha mobilen med och på under lektionerna. Bland alla verktyg dom prövat ingår Jirafa.se, som verkar erbjuda rätt coola lärspel. Vi fick se en otroligt fin film (eleverna gör mer film än skriftliga rapporter) som beskriver hur det går till i Skolarbetet. Stalltips: följ klassens blogg: broangensettor.blogspot.com.

Marie Linder

Därefter seglade Marie Linder, aka @kringlan, upp på scenen. Hon presenterade arbeten gjorda av elever årskurs 6-9 vid Montessoriskolan i Falun. Varför skall jag försöka beskriva elevernas underverk för er? Dom beskriver det så bra själva, på sin wiki! Marie gick helt enkelt, nåja – på ett fantastiskt inspirerande sätt, igenom dom verktyg som listas bland länkar till presentationer. Bekvämt, smart, pedagogiskt och delbart. Tack! Dessutom finns naturligtvis hennes egna föreläsningsbilder redan på Slideshare. Och den sista bilden visade naturligtvis förutom detta att hon har en pedagogisk vision, på: sites.google.com/site/marielinder/home/internet-i-spraakundervisningen-min-pedagogiska-vision-1.

Framöver

Det jag just nu bär med mig är Pernillas svar på publikfrågan ”vad händer när du lämnar klassen, om det kommer någon annan som inte kan det här?”. Kortfattat, med reservation för att jag missuppfattat: Pernilla är vikarie och kanske snart måste lämna klassen när den ordinarie läraren kommer tillbaks. Hon är erbjuden en ny förstaklass, men där får inte alla en egen dator (så kallad 1-1 om ni inte redan kände till det begreppet). Det kan inte Pernilla acceptera. Då väljer hon en annan skola.

Marie sa att ”vår skola har en dator på fem elever, det är ok”. Pernilla vill bara jobba som lärare där alla elever har en egen dator. För egen del tycker jag att Pernilla ställer rätt krav. Tänk på det föräldrar, politiker och barn när ni funderar på vägval.

Och nästa gång Digitala Akademin har en nätverksträff så finns säkert programmet i lätt klipp- och klistraformat med länkar (så vi slipper jobba med att få tag i sådan basfakta) och livesänder hela evenemanget. Det är på tiden, för det är träffar värda att dela mera. Tack!

Related posts:

1. Tips: gör dig känd – och bli vän eller följd

”Tänkte fråga dig om du har något bra tips på en bra och underhållande bok om Sociala Medier som skulle köpa in och ge de som bokar in sig tidigt på seminariet.
Det skulle i så fall vara att vi kan få köpa in dem för ett bra pris någonstans…
Det börjar nu att boka in sig , men det är ju alltid bra att ha något att locka med!”

Nu läser jag ju inte speciellt många böcker, och inga om ”sociala medier”. Så jag hade inget bra svar. Men, det är som vanligt bara att leva som man lär. Twittrade för tre timmar sedan frågan ”Bra bok om sociala medier? (undrar en kund)”. Svaren började strömma in direkt via Twitter:

• JPernilla @RichardGatarski O mer spec. ska boken handla om?
• jonathanstara @RichardGatarski Har hunnit genom halva Brian Solis nya ”Engage”. Mkt bra hittils. Kan även rekommendera Meatball Sundae av Seth Godin.
• NoraGreta @RichardGatarski Kreafons bok?
• cebris8 @RichardGatarski Jag rekommenderar Pär Ströms bok om sociala medier. Den går igenom olika sociala medier, dess nytta och marknadsföring mm.

Och via Facebook (jag är kanske lite otillbörligt öppen här, men tror dom berörda inte tar illa vid sig)

• Mats Frick Det finns ingen bra bok ännu, tycker jag i alla fall. Det bästa är att gå till källan och arbeta sig framåt, eg. ”The Wealth of Networks” http://amzn.to/92WGxz
• BG Wennersten Politik 2.0 kommer om ngn vecka.
• Niclas Strandh Många har ändå uppskattat Kreafons grundbok vad jag förstått. Vilket gör mig irriterad på mig själv att jag inte hann delta i den :) – eller skrivit den för något år sen
• Mats Frick @BG Bra tips, ska läsas!

Related posts:

1. Twittertips om myndigheter bra på sociala medier

Förra veckanl hade jag turen att hamna på Nacka kommuns e-Smartvisningar den 15 april. Kort och gott så var det årets mini-mässa. En fysisk mötesplats där nybakade e-pedagoger visar (var)andra vad dom lärt sig. Dom ambitiösa eleverna (fast dom är ju lärare – sjuk aktörsbeskrivning) hade såväl en piska (ni måste få ihop något) som morot (positiv uppmärksamhet). Och från mitt egoistiska håll fick jag chansen att lära mig mer. Dessutom bjöds det mer kött på benen att kasta åt dom som fortfarande menar att det inte finns någon digital kompetens i den svenska skolan.

Hela evenemanget var arrangerat av Nacka kommuns skolors e-Utvecklare. I beskrivningen för utbildningen, som heter  e-SMARTprogrammet, skriver dom:

”I Nacka vill vi ha en skola som leder, inte följer. I år tar vi in 40 kursdeltagare från förskola till gymnasium. Du som söker har möjlighet att välja den inriktning som passar dig”

Årets gäng började den 14 oktober, där även skolledare deltog. Lärarna var sedan med i ett av e-SMART-spåren: Specialpedagogik; Förskolan, F-6, respektive 7-9 och Gymnasiet. För att bli godkänd måste deltagaren (jag har fetat den andra punkten):

• Närvara på samtliga pass
• Dela med sig av dina nya e-erövringar i seminarieform under e-mässan den 15 april
• Arbeta med egen pedagogisk e-smart idé under hela utbildningstiden
• Dokumentatera och reflektera kring kurserfarenheter

Snacka om peer-to-peer learning! Vi lär av och med varandra. I den gamla världen, och med det gamla pedagogiska tänket, så hade någon journalist från den kommunala skoltidningen i bästa fall uppmärksammat att lärare gått kurs och intervjuat en deltagare. Sen hade tidningen kanske publicerat det hela några månader senare. Nu går det liksom inte till så i e-Nacka, för där har dom förstått både nya möjligheter och deras konsekvenser. Det viktiga är att vi (kun)skapar tillsammans, och att det sker så öppet som möjligt. Delat kunskapande ger den bästa kunskapen.

För min del började det med att Sandra Wissting, en av Nackas e-Utvecklare, twittrade: ”I morgon mellan 14-17 är det e-smartmässa i Nacka. Vore jättekul om ni skrev till deltagarna så vi får flöde i bakgrunden. Tagga #esmart!”. Nästa dag, efter lite funderingar följt av ett par klickningar, hade jag hittat såväl det fylliga programmet (ca 30 dragningar under tre timmar) som anmälningssidan. Fem minuter senare var jag var anmäld och fick omedelbart bekräftelse per mejl. Där det förutom en kartlänk också fanns namn och tider för de seminarier jag valt ut. Bara att klippa ut och klistra in här i inlägget. Här har traditionella konferensarrangörer MASSOR att lära!

En (1) minut efter att jag själv twittrat att jag skulle vara med twittrade Sandra tillbaks ”Va kul, välkommen!”. Ett par tweets till och hon var med på noterna att jag eventuellt skulle videofilma några seminarier. Därefter drog jag på två möten i Stockholm och tog efter lunch bussen ut till Nacka stadshus. Väl på plats visade det sig att alla fyra seminarierummen var laddade med videokameror, så jag nöjde mig med att bara filma några minuter från själva välkomnandet. Arrangörerna kommer nämligen webbpublicera valda videoinspelningar lite senare.

Tyvärr hann jag bara vara där i en dryg timme. Förutom konversation med några närvarande bekanta och tårtätning, räckte det till att lyssna på fyra (4)  föredrag. Dom levererades av:

• Ulrika Ingrosso, Gläntans förskola
  (Damer som blir e-smarta damer, hur man lär sig att hjälpa sina kollegor)
• Ulrika Svenssson, Eklidens skola 7-9
  (Hur jag har arbetat med processkrivning i engelska genom wikis på SkolportalN)
• Lisa Sjöborg, Boo Gårds skola f-6
  (År 2 som jobbat med rim och korta berättelser låter sina vokisar presentera resultatet
• Eva Friberg Nacka gymnasium/Lärcentrum
  (Matematik på nätet! Bra komlement till specialläraren/matematikläraren!)

Alla var bäst! Tack för att ni vågar pröva och skapa nya vägar, utvecklar pedagogiken och den svenska skolan. Och framförallt för att ni delar med er på vägen.

No related posts.

Under gång berättade jag om ELEVshopping, en föreställning som jag, Katarina Graffman och Kaj Runelund håller på att sätta upp. Taglinen är ”när skolor lockar elever som shoppare lever”. Världspremiären kommer vara den 19 maj, dit Skolforum bjuder utvalda skolledare. Hinner du så titta gärna på trailern innan du läser vidare (eller efter, jag vet inte vad som blir bäst).

Först tolkade Anne-Marie upplägget som något helt annat. Alltså att elevshopping skulle handla om att föra in shopping, sociala medier och varumärkeskunskap i kursplanerna. Nu är det ju inte riktigt så vi tänkt. Vi vill låta skolVERKSAMHETEN inspireras av shoppingens verktyg och insikter. Genom att leka med varumärket Grammatik förklarade jag det så här:

Tänk dig att du är på besök i en skola och skall träffa en klass. I klassrummet presenterar en kollega dig genom att säga: ”det här är Anne-Marie Körlig, hon är en av Sveriges experter på grammatik”. Risken är att det då stönas, suckas och himlas med ögonen i rummet. Men om kollegan i stället hade sagt: ”hon jobbar med att sälja Converse”. Då hade det förmodligen hörts ett sus av förväntningar i lokalen. Kroppar lutas framåt, ögon spärras upp och alla är beredda att lyssna.

Converse är ett starkt varumärke hos barn och unga. Grammatik är egentligen inget varumärke, bara ett ord med relativt negativ betydelse hos den stora massan. Ett förhållande som elevshopping vill ändra på. Exempelvis genom att skolfolk börjar fråga sig hur man skapar starka varumärken som ökar intresset, användningen och länkvärdet av det som grammatiken bjuder. Converse säljer inte skor. Dom säljer immateriella saker som hjälper individer att bygga sin identitet och vårda sina sociala relationer. På köpet får man något på fötterna. Grammatiklektionerna…

Det glimrade till i Anne-Maries ögon. Och jag kände att vi är på rätt väg. Jag vet att skolan går en mer lustfylld framtid till mötes. Kanske på galleriornas bekostnad. Må så vara, dom är våra konkurrenter.

Vad känner du? Får du några idéer?

No related posts.

Fyra av dom kvinnor jag beundrar mest inom den svenska skolan sammanfattas idag ca 19:40 i en enda tweet:

itmamman Om @kalexanderson @korlingsord @sandrawissting + länkar till andra lärare i @lararnastidning idag. Fullt om sociala medier. Äntligen!

Dom lärarna har gjort, och gör, mer för att utveckla den svenska skolan än vad Utbildningsminister Jan Björklund kommer ha åstadkommit under hela sin politiska karriär. Christina Löfving, Kristina Alexanderson, Anne-Marie Körling och Sandra Wissting är gräsrötter. Dom har på kort tid gått från att haft typ noll koll på IT i skolan till att vara ledande inspiratörer för (hundra)tusentals svenska kollegor, elever, föräldrar och en hel del politiker. Dom lever som dom lär – i och med sociala medier. Jag har den senaste tiden via deras bloggar och twitterkanaler märkt att Lärarnas Tidning har ett specialnummer om sociala medier. Där flera av dom alltså intervjuas, vilket känns himmelskt.

Till den fackliga verkligheten.

Vid 17-tiden twittrade Kristina Alexanderson: ”Någon som kan scanna in senaste numret av @lararnastidning så att jag kan få se det som alla pratar om, pls RT”. Bion hos @lararnastidning säger: ”Lärarnas tidning ges ut av Lärarförbundet, men har en publicistiskt självständig roll. Tidningen bevakar frågor inom skola och utbildning”.

Det är en tidning i april 2010, vars innehåll inte verkar finnas på nätet. Med andra ord helt utanför verkligheten som den ter sig för den uppkopplade världen. Men Lärarnas tidning har en webbplats. Så jag surfar dit för att jag kan liksom inte tänka mig att man inte kan läsa tidningen på nätet. En slags källkritisk granskning av det förhållande som ligger bakom Kristinas nödrop.

Vad får jag se (klicka på bilden om du törs)?

Som jag bruka säga. Det finns massor av saker kvar att göra. Strålande tider! Tack och lov för alla glänsande kvinnor som visar vägen och sopar banan.

Och bli inte ledsna om ni inte kan läsa lärarnas tidning. Ni kan läsa lärarnas bloggar. Direkt, oredigerat. När det händer där det händer. Bonus: klickbara länkar.

No related posts.

Ett nytt decennium med nya förutsättningar. Det känns mer och mer som att den breda allmänheten har fått såväl praktiska erfarenheter som gryende insikter från de omskakande förändringar som är på gång. Framförallt när det gäller hur vi människor interagerar – globalt. Modeordet för dagen är sociala medier. Men det läget har vi snart lämnat, när ”ny” teknologi har blivit gammal vardagsmat.

Därmed känns tiden mogen för mig att flytta fokus från medieutvecklingen i sig, till konsekvenser och möjligheter på det större mänskliga planen. Inte minst för att vi nu är fler och fler som kan konversera kring detta. För fem år sen var det ju till exempel inte med så många man kunde snacka bloggar. En idag etablerad medieform som i sammanhanget bara är ett litet strå i stacken.

Bookhouse släpper idag 32 skäl att bryta mönster. En pdf-bok med ”ett fascinerande kalejdoskop – fyllt av perspektiv och idéer”. Skälen levereras av ”spännande svenska entreprenörer, ledare och tänkare” som Bookhouse bjudit in. Jag har förmånen att få vara en av de utvalda. När jag i början på året blev tillfrågad valde jag att sätta fokus på det viktigaste vi har när det gäller framtiden. Så, på min sida mellan 22: ”Härifrån till långsiktigheten” och 24: ”Tid för eldsjälar”, står det:

23: AVSKOLNING

Låt oss skapa historiens bästa start i livet för riktigt unga människor! Det handlar om mer än att Skolan måste ersättas med nya institutioner som utgår från dagens möjligheter och verkar för framtidens behov. Tro inte att Skolan bara handlar om utbildning. Den har också blivit förvaringsplats, föräldersurrogat, sorteringsmekanism, socialtjänst och framförallt en arbetsmarknadsåtgärd. Ett politiskt slagträ på en arena där matchen verkar spelas på 1920-talet.

Lagstiftningen, Medielogiken, Anställningssytemet och Utbildningsstrukturen fungerar allt sämre. Sakta växer insikten att institutionella lösningar lappats bortom rimlighetens gräns. Jag har valt att satsa på framtiden, det vill säga dom vi hittills kallat barn.

Utgångsläget bjuder på förlegade idéer som: man ska inte börja arbeta förrän man fyllt 25; du måste gå i skolan för att lära dig något; barn bör dagligen umgås utifrån födelseår; och kärnämnen består för evigt. Men också möjligheter som följer av att mer än hälften av alla över fyra års ålder utbyter insikter med människor över hela världen via internet.

Den rimliga slutsatsen är att vi gör något radikalt nytt. Vi börjar med frågor kring vad Skolan levererar och samhällets framtida behov. Därefter kan vi fundera på innovativa lösningar och hur dom ska realiseras. Vilket inte hindrar att vi på vägen bejakar den fantastiska utvecklingen i dagens Skola.

Hela boken är direkt nedladdningsbar (pdf, 3 Mb) från Bookhouse och publiceras enligt Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige licens. Därmed kan du inte bara läsa, utan också sprida boken vidare. Gör gärna det!

Idén till projektet fick Bookhouse innan förra julen via ett mejl från Alan Webber. Där berättade han om Seth Godins projekt ”What matters now”. Den inspirationen blev alltså 32 skäl från: Emma Stenström, Thomas Nathorst-Böös, Claudia Suraga, Sofia Falk, Karl Palmås, Mats Agurén, Lina Stjern, Sebastian Stjern, Tove Lifvendahl, Patrick Stahl, Pia Jertfelt, Lars Wiberg, Robert Wenglén, Klas Hallberg, Alf Rehn, Göran Broman, Karl-Henrik Robèrt, Harald Sverdrup, Torbjörn Stockfelt, Anne Liljeroth, Brit Stakston, Mats Lederhausen, Stephan Ekbergh, Pontus Braunerhjelm, Jan Gunnarson, Richard Gatarski, Sofia Strömberg, Olle Wästberg, Paul Holmström, Johan Staël von Holstein, Erika Augustinsson, Jonas Ridderstråle, Mikael Brander, Lena Ahlström, Daniel Ingdahl och Jonas Wallin.

Hej då ”sociala medier”. Välkommen den nya mänskligheten.

ps/ Det här inlägget är en del i den smygande övergången från några av mina tidigare sajter, framförallt weconverse.com (fokus på mina gig) och Skolmarknad.info (mötet mellan skolan och marknaden). Skälet till förändringen är framförallt att mina kompetensområden alltmer glider ihop. Det blir därmed svårarare och svårare att försöka skilja på det jag gör. Jag är jag, men fortarande gäller att vi blir mer tillsammans. /ds

Related posts:

1. Skolning eller Avskolning? på Moving Images 2010

I måndags natt låg Nya Zeeländaren Lisa Etheridge (@LisaTickledPink) i sin säng och sov, lyckligt ovetande om att hennes internetleverantör skulle knäckas av en hastigt uppkommen mejlflod från Twitter. Strax innan hade @KevinRose nämligen sökt en twitternybörjade som ”hatar teknologi”, eftersom @LeoLaporte ville knäcka @ConanOBrien. Inom mindre än en halvtimme hamnade historien på Diggs förstasida:

”Leo and the crew at TWIT.tv follow Conan O’Bien’s example by making a stranger famous on twitter. What do you get for following this stranger? Leo promised to send a random follower of LisaTickledPink an ipad!”

Bakgrunden är att Leo Laporte driver det relativt nystartade nya-medie-nätverket TWiT.tv, ett i sig otroligt lärorikt, inspirerande och intressant exempel på vad en enskild aktör kan åstadkomma med dagens relativt billiga teknik för produktion och distribution av ljud och bild. En av kanalerna, faktiskt själva ursprunget, i nätverket heter This Week in Tech. En talkshow där Leo tillsammans med några bekanta varje måndagskväll under 90 minuter diskuterar veckans teknikhändelser, och annat. Det hela sänds live på nätet, i flera kanaler och mobila appar, och brukar ha en deltagarskara på runt några tusen. Jag är en bland närmare 200 000, ”the TWiT army”, som brukar ta del av dom arkiverade sändningarna.

I söndagens TWiT #238, som fick titeln ”Lisa hates technology” diskuterade panelen inledningsvis mass-TV-talkshow-värden Conan O’Briens grepp att nyligen slumpvis välja ut en person och följa denne på Twitter. Det blev i hans fall @lovelybutton, som O’Brien meddelade ”your life is about to change”. O’Brien har en dryg halv miljon följare på Twitter, @lovelybutton (Sarah Killen) har numera gått från tre till drygt 18 000. Leo Laporte sa ”det slår vi lätt”, och uppmanade panelmedlemmen Kevin Rose att välja någon slumpmässigt. Laporte lovade dessutom att senare lotta ut en Apple iPad till någon som följer den då (o)lyckligt utvalde okända twittraren. Rose i sin tur sökte på Twitter efter någon som skrivit ”I hate technology” och hittade @LisaTickledPink, med lämpligt nog endast två följare.

Omedelbart tog crowden, dvs lyssnarna/tittarna, tag i saken. Under resten av showen rapporterade såväl panelen, som tittarna (via nätverkets olika chattkanaler), förtjust hur antalet följare snabbt klättrade till över 1 000. Innan programmet var slut hade siffran växt till över 2 000. Och Laporte, som insett att personen i fråga kanske skulle ta illa upp, lovade att skänka även henne en iPad.

Nåväl, Etheridge vaknar och märker var som hänt. Verkar tycka det är kul och greppar snabbt läget. Typ ”I have finally found fame!!! Let’s hope the fortune follows!!!!” och ”I can’t believe how popular Leo is! People seem to just LOVE him. The good news is I can finally sit down to a lovely glass of NZ Sauvignon”. För egen del hörde jag om allt det här först i morse, och blev då nummer 10 712 som följer @LisaTickledPink. Det vill säga knappt 7 000 färre än @lovelybutton’s följarskara. Blondinbella, eller rättare sagt @lowengrip, har drygt 2 000 följare.

Olika medier hakar på, bland annat radiostationen Kiwi.FM, som om knappt 9 timmar kommer livesända en intervju med Etheridge och förmodligen även Laporte. [Uppdatering 2010-03-10: Lisa har nu drygt 15 000 följare och nedan är en video från Kiwi.FM, i morgon blir det lokalTV-intervju.]

Så vad betyder allt det här?

Jag har gått och funderat lite på vad som är nytt, jämfört med om vi backar 10 år och någon okänd mer eller mindre slumpvis råkar få medial uppmärksamhet. Än så länge har jag några intressanta funderingar som jag återkommer till. Du kanske har fler?

Det jag gillar mest i alltihopa har naturligtvis med det viktigaste att göra. Varför började Etheridge twittra över huvud taget? Jo, hon är en ”product and furniture design student at unitec in NZ doing a colaborative project with students in Ireland & Chile”. Och hon säger smart nog:

”I am only doing the radio show to plug my Uni’s design project and quite terrified in all honesty”

Smart utnyttjande av slumpen tycker jag.

[Uppdatering 2010-03-10] Klockan 07:15 svensk tid frågade hon ”Hey friends any great ideas for sustainable ”food on the go” products,containers, systems…..think outside the box”. En kvart senare hade hon fått över 20 svar, och dom fortsätter rulla in.

No related posts.

No related posts.

No related posts.

”Jag gillar idén med pr-wikin – som ligger i linje med vår syn på att metoderna för publicitets- och påverkansarbete ska vara tillgängliga för alla, men tyvärr inte inom ramen för vad vi har tid och möjlighet till.”

Nu har tydligen tiden och möjligheterna infunnit sig. För nyligen har det surrat i dom svenska sociala medierna efter att @westander twittrat: ”Vi har öppnat en wiki om pr via sociala medier inför Westanders pr-handbok 2010. Bidra med dina bästa tips: http://bit.ly/dgKEYr”.

Westander lever som dom lär, deras Twitterkonto är transparent med en bra bio och redogörelse för vilka som twittrar. I flödet kan man se att dom tackar snyggt för alla RT (andra twittrare som retweetar). Dessutom har dom lyft fram sin sociala medienärvaro, dvs Twitter, Facebook och RSS-flöden på sin hemsida westander.se.

Jag surfade tämligen omgående till wikin, dvs westander.wikispaces.com/10+tips+om+sociala+medier. Först blev jag lite besviken, eftersom det är bara ett par sidor om ”sociala medier” som man kan redigera. PR-handboken innehåller ju så mycket mer. Men det funkar, wikin är snygg och lättanvänd. Jag reggade mig, även om man kan vara anonym, och redigerade lite. Bland annat bytte jag rubrik på avsnittet ”Strukturera arbetet” till ”Klargör ambitionen”. Plus att jag flyttade upp avsnittet som tredje punkt samt ändrade innehållet en del. På diskussionssidan la jag in förslaget att börja använda begreppet ”konversation” i stället för kommunikation (vilket idag gav respons från mannung).

Sen kan jag inte låta bli att tjata om att hela PR-handboken borde läggas upp som en wiki. Och att domänen pr-handwikin.se fortfarande är ledig. Westander har valt att använda en (billigare) variant av Wikispaces, som innebär att deras grejor ligger på Wikispaces domän. Som jag tidigare påpekat är det viktigt att äga domänadressen, även om själva tjänsten ligger i molnet. Därför vill jag också ge Westander rådet att gradera upp sig hos Wikispaces och koppla wikin till sin egna domän. Det ger dom bland annat möjligheten att framledes byta plattform för wikin.

Men sammantaget är det ett friskt initiativ av Westander. Även om det kanske inte är lika öppet och brett som communityn PRofSweden.

No related posts.

Hur reagerar du om någon okänd person knallar fram till dig i snabbköpet och säger ”hej, kan du inte följa med och snacka en stund”? Och vad skulle du tänka om liknande saker hände hela tiden på gatan, under konferensen, ute på landet etc? Dom flesta försöker nog undvika den typen av kontakter. Man har ju så mycket annat och andra att tänka på.

Hej, jag heter Richard Gatarski och har ett passionerat intresse för mediala och sociala innovationer. Hur kan vi tillsammans skapa världens bästa start i livet för barn och ungdomar?

I vår kultur är det vanligt att man vid fysiska möten (köttmöten) presenterar sig för okända med namn och gärna ett handslag. Ganska fort börjar parterna sedan konversera fram nåt som gör att man får pejl på eventuella gemensamma intressen. Ibland händer det att man utbyter kontaktinformation, så att man kan mötas igen. Vi skapar kontakt.

Jag gillar som dom flesta andra att bli uppmärksammad. Vi människor vill bli sedda. Sen är det en annan femma att vi helt enkelt inte hinner kolla ordentligt på alla andra omkring oss. Speciellt i sociala medier när det handlar om potentiella kontakter över hela världen.

För egen del får jag varje dag många signaler om att twitteranvändare börjat följa @RichardGatarski, folk vill bli vän med min profil i Facebook, connecta Richard Gatarski i LinkedIn, och så vidare. Jag lägger typ 5-30 sekunder på varje sådan pocka-på-min-uppmärksamhet-situation. Då vill det till att den som stöter på säger vem denne är, vad hon eller han håller på med och gärna antyder vad våra gemensamma intressen kan vara. Sen bestämmer jag snabbt om jag skall knyta kontakt.

När det gäller till exempel personliga twitterkonton bör du därför ange namn, en kort personbeskrivning och helst även en webbadress där man kan veta mer om dig. Det är också ofta bra med en profilbild som är ett mer eller mindre kreativt porträtt av dig. Vi är också många som ger rådet att ange vilka personer som publicerar även i organisationers twitterkonton.

Tyvärr, om du vill vara anonym i sociala medier så går det bra. Men ingen kommer bry sig om dig, och det är knappast socialt.

Jag har valt att i LinkedIn enbart odla mina yrkesmässiga kontakter. I FaceBook plockar jag dessutom in lite mer eller mindre närmare vänner. Men för båda dom nätverken gäller i mitt fall att vi först skall ha mötts lite mer än att den ena bara sett den andra. När det gäller Twitter följer jag tillbaks ett mindre antal användare som: jobbar med medieutveckling eller barn/ungdomsfrågor (inklusive skolan); är mina privata bekantskaper; eller levererar en tjänst som jag har nytta av. Eftersom jag vill ha hyfsad pejl på alla dom jag följer så är min lösning att följa max 200 stycken.

Alla är vi olika, och du gör som du vill. Men var gärna social, det underlättar för oss alla.

[Kortlänk till detta inlägg: tinyurl.com/blivan]

No related posts.