Jag började skriva ett långt blogginlägg om det här, men det försvann i en liten datorkrasch. Så jag nöjer mig med några korta rader.

För ett par dagar sedan fick jag äntligen ändan ur vagnen och började ta tag i byggandet av www.westreamu.se. Det som länge bromsat var det stora utbudet av teman för WordPress (vad skall man välja) och kostnaden för världens läckraste videospelare (från Dabber.tv). Kicken kom när ett par saker sammanföll. Dels Jardenberg som ilsknade till på personen bakom det populära temat Thesis. Dels att Dabber lanserade nya tjänster och spelare, varav en gratisvariant. Låt oss börja med det senare

Såvida du inte läser det här på en Apple-hatar-Flash-produkt så har du nu sett Westreamus demorulle i DNA-varianten av Dabber Player. Varenda streamingtjänst erbjuder mer eller mindre snygga videospelare. Men ingen är speciellt läcker. Och jag ville ha nåt riktigt coolt till Westreamus sajt. Inte minst för att förmedla en skön state-of-the-art-känsla.

Redan i december 2008 blev jag sugen, när en av grundarna, Daniel Daboczy, kontaktade mig efter ett inlägg om Coverflow i 3D på Stjärnkikarna. Men priset var liksom utanför mina nuvarande möjligheter. Inte heller visste jag om det rent praktiskt skulle funka för mig.  Så nyheten pröva gratis var bra (men jag ska nu betala 75 USD eftersom jag är kommersiell). Det är det lätt värt! I Westreamus Showflow visar jag samma filmer, men med Playern Carousel.

Att beställa och ladda ner koden som behövdes var lätt. Sen var det ett par timmars trix med att klippa fram lite filmer; konvertera dom till mp4 (h264) och Flash; skapa tumnaglar; handkoda en XML-fil som talar om för spelaren vilka filer och vilka tumnaglar; skjuta upp allt detta till webhotellet; och bädda in kod på sajten. Det senare stötte på lite patrull pga ett litet fel i dom i övrigt utmärkta instruktionerna. Men det ordnade Eric Weber (Dabbers CTO) snabbt via en kort mejlkonversation. Allt det där kan man slippa om man köper någon av Dabbers tjänster för videopublicering. Men för min del får det bli en senare fråga. För oss och/eller våra kunder.

Innan allt detta hade jag dock valt temat 13Floor från Elegantthemes. I snart ett år har jag då och då letat efter nåt lämpligt, helst med videofokus, utan att hitta något. Men bland Jardenbergs kommentatorer fanns Markku Kanala som pekade på Elegantthemes som en av platserna för ”schyssta themes”. Jo tack, 39 USD för en fet uppsättning. Jag slog till mer eller mindre direkt. Prövade först TheSource, men det blev liksom för mycket tidningsblogg.

Sen började en hel del pill. ”Några timmar” blev fler än 3, men grunden var lagd efter drygt 10. Utöver det har jag då och då filat detaljer och fyllt på med innehåll. Den mesta tiden har gått åt till att plocka fram bilder och klipp från våra jobb. Började i tisdags och blev i princip klar torsdag kväll, naturligtvis har jag också jobbat med andra saker under tiden.

Helt plötsligt slår det mig hur mycket bra saker vi gjort för Westreamus fantastiska och modiga kunder. Själv är jag stolt som en tupp.

Behöver jag kanske tas ner på jorden?

I går delade jag några intressanta timmar med en grupp från VINNOVA. Vi tillbringade inledningsvis en hel del tid med att konversera kring Twitter och värdet av sociala medier. Ger dom någon nytta mer än att det bara är en kul ny teknik, var den stora frågan.

Precis när vi skulle ta en 15 minuters paus frågade en av deltagarna mig efter exempel på några myndigheter som är bra på sociala medier. Frågan var extra relevant, eftersom VINNOVA är ”en statlig myndighet som ska bidra till att höja tillväxten och välståndet i hela landet”. Jag hade direkt en myndighet på tungan, men fick inte fram den. Men han som frågade nämnde då själv Riksantikvarieämbetet, så var den saken klar – nästan. För innan jag lämnade mötesrummet twittrade jag:

”hjälp! Exempel på myndigheter som är bra på sociala medier?”

Sen gick vi och fikade.

Jag vet inte om det var inledningen med ett ”hjälp!”, tiden på dygnet, ämnet, eller bara slumpen. Men mängden och snabbheten i svaren överraskade mig. Så det blev extra roligt att en kvart senare kunna visa på ytterligare ett värde med sociala medier. Och få stöd för mitt grundantagande att ”vi är mer än jag”. Egentligen flera ”vi”, eftersom min fråga retweetades minst två gånger. Eftersom mina tweets också skjuts in i Facebook fick jag några tips även den vägen.

I alfabetisk ordning är det följande myndigheter (ibland deras relaterade närvaro, som tex på Facebook eller Twitter) som nämndes (länkarna jag lagt upp är antingen sådana jag fick in eller googlat fram efteråt):

• Arbetsmiljöverket (6 tips)
• Fotografiska museet
• Försäkringskassan
• Karlskoga kommun
• Katrineholm
• Kommerskollegium
• Krisinformation (5 tips)
• PRV
• Riksantikvarieämbetet (6 tips)
• Räddningstjänsten Karlstadregionen
• Socialstyrelsen
• Vårdguiden (3 tips)

Därutöver dök det upp några utländska tips (jag missade pga koffeinbrist att fråga efter svenska myndigheter): delstaten Utah (US), Deptartment of Conservation (NZ) och National Park Service (US).  Samt några tweets typ ”vet inte på rak arm, men dom finns”, ”det är väl en utopi” och ”finns massa i US”. Dessutom, en länk till Hur använder statliga myndigheter sociala medier?.

Några twittrare var transparanta nog att påpeka att dom var en del av/nära myndigheten i fråga. En del andra är säkert transparanta via sin twitterbio. Tre av tipsarna jobbar på samma PR-byrå och tipsar om samma myndigheter, men twittret är fritt!

Som en parantes i sammanhanget påminner jag om att Sveriges Kommuner och Landsting för en månad sedan förklarade: Fritt fram för sociala medier.

Tack alla ni som bidrog med tips! Och framförallt alla ni på myndigheter som vågar att pröva nya socialare vägar. Må konversationen vara med oss.

[Uppdatering 14:40, väldigt skamset måste jag erkännad att jag missade såväl berätta om i går, som att inkludera här, Katrineholm. Tänkte, men glömde. Men, eftersom kicken Kommunchef raskt dök upp, så platsar dom i listan (även om i transparent öppen sak ;).

För ganska snart två år sedan skrev jag pr-handboken, ganska smart fast osocialt. Detta apropå att PR-byrån Westander hade gjort PR för nya upplaga av deras PR-handboken, där det i mitt tycke saknades något om sociala medier. Genom mitt inlägg då ville jag bidra med lite tips och idéer, bland annat att hela boken borde bli en wiki. Två veckor efteråt kommenterade Johanna Look, genom att bland annat skriva:

”Jag gillar idén med pr-wikin – som ligger i linje med vår syn på att metoderna för publicitets- och påverkansarbete ska vara tillgängliga för alla, men tyvärr inte inom ramen för vad vi har tid och möjlighet till.”

Nu har tydligen tiden och möjligheterna infunnit sig. För nyligen har det surrat i dom svenska sociala medierna efter att @westander twittrat: ”Vi har öppnat en wiki om pr via sociala medier inför Westanders pr-handbok 2010. Bidra med dina bästa tips: http://bit.ly/dgKEYr”.

Westander lever som dom lär, deras Twitterkonto är transparent med en bra bio och redogörelse för vilka som twittrar. I flödet kan man se att dom tackar snyggt för alla RT (andra twittrare som retweetar). Dessutom har dom lyft fram sin sociala medienärvaro, dvs Twitter, Facebook och RSS-flöden på sin hemsida westander.se.

Jag surfade tämligen omgående till wikin, dvs westander.wikispaces.com/10+tips+om+sociala+medier. Först blev jag lite besviken, eftersom det är bara ett par sidor om ”sociala medier” som man kan redigera. PR-handboken innehåller ju så mycket mer. Men det funkar, wikin är snygg och lättanvänd. Jag reggade mig, även om man kan vara anonym, och redigerade lite. Bland annat bytte jag rubrik på avsnittet ”Strukturera arbetet” till ”Klargör ambitionen”. Plus att jag flyttade upp avsnittet som tredje punkt samt ändrade innehållet en del. På diskussionssidan la jag in förslaget att börja använda begreppet ”konversation” i stället för kommunikation (vilket idag gav respons från mannung).

Sen kan jag inte låta bli att tjata om att hela PR-handboken borde läggas upp som en wiki. Och att domänen pr-handwikin.se fortfarande är ledig. Westander har valt att använda en (billigare) variant av Wikispaces, som innebär att deras grejor ligger på Wikispaces domän. Som jag tidigare påpekat är det viktigt att äga domänadressen, även om själva tjänsten ligger i molnet. Därför vill jag också ge Westander rådet att gradera upp sig hos Wikispaces och koppla wikin till sin egna domän. Det ger dom bland annat möjligheten att framledes byta plattform för wikin.

Men sammantaget är det ett friskt initiativ av Westander. Även om det kanske inte är lika öppet och brett som communityn PRofSweden.

Om du vill att andra skall bry sig om dig så måste du tala om vem du är. Namn,foto,  kort personbeskrivning och antydan om vad du uträttar underlättar för andra. Även i sociala medier.

Hur reagerar du om någon okänd person knallar fram till dig i snabbköpet och säger ”hej, kan du inte följa med och snacka en stund”? Och vad skulle du tänka om liknande saker hände hela tiden på gatan, under konferensen, ute på landet etc? Dom flesta försöker nog undvika den typen av kontakter. Man har ju så mycket annat och andra att tänka på.

Hej, jag heter Richard Gatarski och har ett passionerat intresse för mediala och sociala innovationer. Hur kan vi tillsammans skapa världens bästa start i livet för barn och ungdomar?

I vår kultur är det vanligt att man vid fysiska möten (köttmöten) presenterar sig för okända med namn och gärna ett handslag. Ganska fort börjar parterna sedan konversera fram nåt som gör att man får pejl på eventuella gemensamma intressen. Ibland händer det att man utbyter kontaktinformation, så att man kan mötas igen. Vi skapar kontakt.

Jag gillar som dom flesta andra att bli uppmärksammad. Vi människor vill bli sedda. Sen är det en annan femma att vi helt enkelt inte hinner kolla ordentligt på alla andra omkring oss. Speciellt i sociala medier när det handlar om potentiella kontakter över hela världen.

För egen del får jag varje dag många signaler om att twitteranvändare börjat följa @RichardGatarski, folk vill bli vän med min profil i Facebook, connecta Richard Gatarski i LinkedIn, och så vidare. Jag lägger typ 5-30 sekunder på varje sådan pocka-på-min-uppmärksamhet-situation. Då vill det till att den som stöter på säger vem denne är, vad hon eller han håller på med och gärna antyder vad våra gemensamma intressen kan vara. Sen bestämmer jag snabbt om jag skall knyta kontakt.

När det gäller till exempel personliga twitterkonton bör du därför ange namn, en kort personbeskrivning och helst även en webbadress där man kan veta mer om dig. Det är också ofta bra med en profilbild som är ett mer eller mindre kreativt porträtt av dig. Vi är också många som ger rådet att ange vilka personer som publicerar även i organisationers twitterkonton.

Tyvärr, om du vill vara anonym i sociala medier så går det bra. Men ingen kommer bry sig om dig, och det är knappast socialt.

Jag har valt att i LinkedIn enbart odla mina yrkesmässiga kontakter. I FaceBook plockar jag dessutom in lite mer eller mindre närmare vänner. Men för båda dom nätverken gäller i mitt fall att vi först skall ha mötts lite mer än att den ena bara sett den andra. När det gäller Twitter följer jag tillbaks ett mindre antal användare som: jobbar med medieutveckling eller barn/ungdomsfrågor (inklusive skolan); är mina privata bekantskaper; eller levererar en tjänst som jag har nytta av. Eftersom jag vill ha hyfsad pejl på alla dom jag följer så är min lösning att följa max 200 stycken.

Alla är vi olika, och du gör som du vill. Men var gärna social, det underlättar för oss alla.

[Kortlänk till detta inlägg: tinyurl.com/blivan]