Sorry Apple fans, the Showflow is based on Flash. But the videos presented traditionally can be seen at vimeo.com/album/918131
Såvida du inte läser det här på en Apple-hatar-Flash-produkt så har du nu sett Westreamus demorulle i DNA-varianten av Dabber Player. Varenda streamingtjänst erbjuder mer eller mindre snygga videospelare. Men ingen är speciellt läcker. Och jag ville ha nåt riktigt coolt till Westreamus sajt. Inte minst för att förmedla en skön state-of-the-art-känsla.
Redan i december 2008 blev jag sugen, när en av grundarna, Daniel Daboczy, kontaktade mig efter ett inlägg om Coverflow i 3D på Stjärnkikarna. Men priset var liksom utanför mina nuvarande möjligheter. Inte heller visste jag om det rent praktiskt skulle funka för mig. Så nyheten pröva gratis var bra (men jag ska nu betala 75 USD eftersom jag är kommersiell). Det är det lätt värt! I Westreamus Showflow visar jag samma filmer, men med Playern Carousel.
Att beställa och ladda ner koden som behövdes var lätt. Sen var det ett par timmars trix med att klippa fram lite filmer; konvertera dom till mp4 (h264) och Flash; skapa tumnaglar; handkoda en XML-fil som talar om för spelaren vilka filer och vilka tumnaglar; skjuta upp allt detta till webhotellet; och bädda in kod på sajten. Det senare stötte på lite patrull pga ett litet fel i dom i övrigt utmärkta instruktionerna. Men det ordnade Eric Weber (Dabbers CTO) snabbt via en kort mejlkonversation. Allt det där kan man slippa om man köper någon av Dabbers tjänster för videopublicering. Men för min del får det bli en senare fråga. För oss och/eller våra kunder.
Innan allt detta hade jag dock valt temat 13Floor från Elegantthemes. I snart ett år har jag då och då letat efter nåt lämpligt, helst med videofokus, utan att hitta något. Men bland Jardenbergs kommentatorer fanns Markku Kanala som pekade på Elegantthemes som en av platserna för ”schyssta themes”. Jo tack, 39 USD för en fet uppsättning. Jag slog till mer eller mindre direkt. Prövade först TheSource, men det blev liksom för mycket tidningsblogg.
Sen började en hel del pill. ”Några timmar” blev fler än 3, men grunden var lagd efter drygt 10. Utöver det har jag då och då filat detaljer och fyllt på med innehåll. Den mesta tiden har gått åt till att plocka fram bilder och klipp från våra jobb. Började i tisdags och blev i princip klar torsdag kväll, naturligtvis har jag också jobbat med andra saker under tiden.
Helt plötsligt slår det mig hur mycket bra saker vi gjort för Westreamus fantastiska och modiga kunder. Själv är jag stolt som en tupp.
Via ett mejl i morse från Tobias Nilsson på Regeringskansliet blir jag uppmärksammad på att Utrikesdepartementet startat en bloggportal. Tobias skriver:
”Vill med detta tipsa dig om att UD nu tar steget ut i bloggosfären med ett antal tjänstemän runt om i världen som delar med sig av sina upplevelser och frågor som är i luften.”
Nyss kikade jag in på blogg.ud.se och konstaterar att portalen ser bra, intressant och värdefull ut. Den webbplatsen kommer med all säkerhet att gå en spännande framtid och utveckling till mötes. Ett smart grepp är kartan, baserad på Google maps, där inläggen från olika delar av världen placeras ut. Ett läckert sätt att markera att det är hela världen som behandlas. Om än att antalet bloggar/inlägg och därmed punkter på kartan i nuläget är få. Men, på det sättet syns det ju vad som inte syns.
Fokus är uppenbarligen på vad de bloggande tjänstemännen säger, inte konversation med omvärlden. Det finns till exempel ingen ”senaste kommentarer” på portalens hemsida. På sidan Kommentarer och netikett förklarar man att kommentarerna modereras manuellt och skriver:
”I syfte att höja läsvärdet och stärka dialogen med läsarna kan besökare på UD:s bloggar kommentera inlägg eller bidra med idéer på bloggen för utvecklingspolitik.”
En annan snabb reflektion var att det inte fanns ett ord om att bloggen är byggd på WordPress. Jag tycker det är viktigt att berätta det. Dels för att visa att man köper spelreglerna i open source, dels för att många brukar undra. Någon annan förvaltning/organisation kan ju ha liknande planer och söker lösningar. Mycket riktigt bekräftas mina tankar genom en snabb sökning på Twitter efter UDbloggen. Bland de första tweetsen är ”vem har byggt wp-bloggen?.
Eftersom UDbloggen är byggd på den senaste versionen av WordPress, och temat verkar vara gjort av proffs, är kodningen bra. Den funkar i min Android (har iPoden hemma, så det får andra kolla). Men UDbloggen verkar i nuläget inte erbjuda någon mobilanpassad variant.
Via telefon för en liten stund sedan berättar Tobias Nilsson (samtidigt som han ger OK att till att jag namger honom) att dom redan snappat upp frågan om hur portalen är byggd. Nu är de på väg att lägga ut den informationen. Tobias nämner också att portalen fått en egen webbplats eftersom den inte riktigt passar i det mer formella sammanhanget på UD:s webbsidor. Och att de försiktigt söker sig fram för att hitta rätt ton. När jag frågar om videoinslag svarar Tobias att dom börjar med text, skall väva in bilder och att video kommer säkert framöver. Med andra ord är Utrikesdepartementet inte bara aktiv i den fysiska världen, utan också ordentligt inkopplad i de sociala medierna. Samtidigt som man medanpassar sig till nya kulturella förutsättningar och strategier.
Sociala medier. För mig är dom som jag sagt tidigare numera mogna. Låt vara att folk diskuterar huruvida ”sociala” är nåt speciellt i mediesammanhang. För mig är bloggar, communities, positioneringstjänster, appar och så vidare allt mer mogna verktyg. Min 13-åriga dotter, och hennes vänner, är sedan ett tag är aktiva bloggare. Allt fler myndigheter använder sociala medier. Industriföretag och konsumtionsvarumärken twittrar. SVT använder Facebook för chatten i sina direktsända politiska debatter (något jag skall återkomma till i ett senare inlägg). Det börjar bli vardagsmat, något som aldrig kittlat mig. Jag gillar att försöka känna av kommande och stora förändringar som handlar om sociala och mediala innovationer.
För ganska exakt 16 år sedan (den 23 augusti 1994) föreläste jag för Exportrådet på ett möte med svenska tjänstemän attacheer, diplomater och konsulter från världens alla hörn. Ett par av dem var redan då aktiva på internet och i olika onlinefora, som Compuserve. Redan då var det uppenbart att alla skulle tjäna på att Exportrådets medlemmar delade med sig mer av sina dagliga upptäckter runt om i världen. Nu har det bara blivit enklare, billigare, användbarare och framförallt och begripligt för den stora allmänheten.
Den riktigt stora frågan i det här fallet är vem som vet mest och bäst. Är det våra officiella representanter? Eller är det vem som helst som råkar vara var som helst? Jag lutar åt det senare. Och för att ta tag i den möjligheten krävs stora förändringar. På instiutionell nivå. Långsamt förändras säkert Utrikesdepartementet och blir något än bättre. UDbloggen är ett bra steg på vägen.
För egen del steppar jag vidare på den väg där Skolan som institution skall ersättas med andra saker. Ingen valfråga. I år. Många vill ju ha det som det varit (även om det bara varit så i knappt 100 år).
[Uppdatering: Jag kommer löpande uppdatera det här inlägget i takt med att jag kommer på saker.]
I all hast annonserade jag en 20 minuters session på Social Sweden Web Camp 2010. Ämnet var att bjuda på några tips från våra erfarenheter av WestreamUs sändningar. Det blev spontant och utan mina mer detaljerade anteckningar. Men jag lovade dem som var där och här (via Twitter) att göra ett litet blogginlägg om vad som sades. Så håll till godo, mer utförligare tips kommer någon gång i september på www.WestreamU.se.
Tipsen är utifrån producentperspektivet, och jag har delat upp dem i sådant som gäller alla, arrangören, föreläsaren och publiken.
Alla
1. Kom ihåg att dom flesta är utanför bubblan. Ofta har vare sig arrangör eller den tilltänkta publiken någon större erfarenhet av sociala medier. Du kan därför inte bara slänga upp en sändning med eventuell tillhörande chatt och anta att alla fattar att dom kan göra mer än bara titta.
Arrangören
2. Promota livesändningen. Hjälp arrangören att göra sändningen känd i god tid ni går live. Ibland vill dom inte, med motiveringen ”då kommer det inga till konferensen/seminariet”. Så tänker till exempel inte TED. Men det är naturligtvis alltid beroende på.
3. Dom tre Len: Linan Ljud Ljus.
Utan ”Lina” till internet ingen livsändning. Kolla i god till att det finns förbindelse och att kapaciteten räcker, speciellt om du räknar med att publiken i lokalen använder samma nät. Ljudet är viktigare än bilden, så se till att åtminstone de som pratar är ordentligt mikade. [Uppdatering: berätta för föreläsarna hur man pratar i en mikrofon, och förvarna publiken om att "jag hörs nog ändå" funkar inte]. Liksom att eventuellt ljud från andra medier som spelas upp kommer med i sändningen. Ljuset, räkna med ju billigare kamera ju sämre hantering av dåligt ljus. Står föreläsaren nära en ljus projektionsbild så blir resultatet ofta att föreläsaren knappt syns och duken mer eller mindre vit. [Uppdatering: Se till att det är ljus även på publiken ifall du filmar den]
4. Utse chattmoderator.
Även om du som producent säkert vet hur man modererar en chatt, är det ofta så att du inte kan ämnet. Helst skall någon av arrangörernas medarbetare, eller insatta konsulter, sköta eventuellt chattande. Tänk på att det kan chattas spontant, tex på Twitter, även om det inte finns någon officiell chatt.
5. Planera för on demand. Tittarna vill gärna veta i förväg om det går att se sändningen efteråt, det hjälper alla inblandade att prioritera sin tid. Om streamingtjänsten sparar en kopia så kan on-demanvisningen ju bli mer eller mindre automatiskt. Eller så kanske arrangören vill lägga upp videon någon annan stans efteråt. Och om det bara finns en arkivvideo hos streamingleverantören, se då till att ladda ner en egen kopia för säkerhets skull.
6. Klarera rättigheter, inkl publikens.
Alla inblandade måste upplysas om vilka rättigheter som gäller. Det gäller såväl föreläsarnas insatser, innehållet i deras eventuella presentationer och själva publiken. Det senare så att säga rätten att sända och spela in publiken.Kontrollera också streamingtjänstleverantörens villkor när det gäller kommersiellt innhåll i det ni sänder. Vi ger också alla våra uppdragsivare rådet att försöka sända och distribuera enligt Creative Commons.
Föreläsaren
7. Ha nätpublikkontakt.
Tänk på att det finns en publik även på nätet. Titta in i kameran då och då. Säg gärna nåt direkt till nätpubliken, det gör att dom känner sig närvarande. Sug gärna in frågor från eventuell chatt.
8. Anpassa dina slides.
Räkna med att många vill titta i sin mobiltelefon, om kanske inte live så efteråt. Kolla att dina bilder säger nåt vettigt även i 320×240 (x200 om bredbild). Liveproducenten brukar allt oftare fälla in en videobild på föreläsaren i dennes slides. Så lämna gärna lite tomt utrymme i dina bilder för en sån Picture-in-Picture. Använd inte laserpekare, eftersom den inte kommer med i sändningen om videoproducenten fångar dina bilder direkt från datorn (alltså inte genom att filma av projektionsduken). I stället fungerar muspekaren utmärkt. Se vidare i Prepare your presentation for web video.
9. Se upp för projektorbilden i pannan.
Det ser som regel illa ut i bild när hela eller delar av föreläsarens kropp fungerar som projektionsduk. Se alltså till att kliva ur vägen för projektorlampan.
Publiken
10. Var intresserad när grannen frågar.
Vi, och säkert fler liveproducenter, strävar efter att integrera publiken i sändningen. Så när någon ställer en publikfråga zoomar vi in denne och dennes bänkgrannar. Om du är granne och ser ointresserad ut, eller pysslar med något annat, då är det garanterat det som tittarna noterar. Inte vad den som frågar säger.
11 (bonustips) Alla kan inte se/höra.
Väldigt många människor har mer eller mindre nedsatt hörsel och/eller syn. Vi prövar och utvecklar några lösningar för direktsändningar som är såväl livetextade och liveteckentolkade (se tex Handikappförbundens webbtv). Även om det än så länge kostar lite extra live, är det som regel både lätt och billigt att åtminstone efteråt texta videon för on-demandpublicering (stöds av bla Blip.tv och Youtube). Framöver hoppas vi också att experimentera lite med syntolkning, det vill säga att någon i en separat ljudkanal berättar vad som händer på scen och i bild. (Bidra gärna med tankar och erfarenheter om detta på diskussionsforumet Tillgängligare WebbTV).
Frågor?
Vi hann också med en kort frågestund. Plus att Daniel Erkstam tipsade om Samson Go Mic, en USB-mik från Samson (länk kommer).
Hur kan man få in föreläsarnas bilder i livesändningen? Genom att filma duken (inte så bra kvalité). Genom att i produktionsdatorn ha en kopia av presentationen/bilderna (krångligt). Produktionsplattformen Wirecast har verktygen Desktop Presenter, som skickar det som visas från föreläsningsdatorn till produktionsdatorn via internet (dock låg bildfrekvens). Epiphan har en serie konvertrar VGA-USB, mer eller mindre (dålig bildfrekvens) dyra. Kombinationen billig VGA-Video och Video-USB konverterare (sämre upplösning). Valet blir en avvägning mellan budget och bildkvalité.
Använder vi Firewirekabel för kamerorna? Nej, framförallt för att WestreamU producerar i Windows, där Firewirekorten är usla, tar CPU och ger fördröjningar. För den kvalitetsnivå vi erbjuder räcker vanlig analog (sub HD) kabel gott och väl.
Är WestreamU:s avtal Creative Commonslicensierade? Njae, dom enskilda avtalen är som regel en affärsuppgörelse som våra updragsgivare vill hålla för sig själva. Men vi kommer att dela med oss av några allmänna delar. Som till exempel:
”Våra tjänster bygger på att uppdragsgivaren alltid ansvarar för att det material vi sänder och publicerar sker inom gällande lagstiftning, inklusive rätten till alla verk som förmedlas. Vi rekommenderar att uppdragsgivaren i görligaste mån underlättar för alla att sprida och återanvända materialet enligt lämplig Creative Commonslicens (se www.creativecommons.se).”
Här är en förklaring till alla er som känner (igen) mig, hälsar och möts av ett ansikte som ser ut som ett frågetecken – eller nåt åt det hållet. På köpet bjussar jag på en länk till ett av dom mest fascinerande inslagen på WNYC Radiolab.
Jag tror helt enkelt att jag har en släng av prosopagnosia. Det vill säga ansiktsblindhet, eller:
”a disorder of face perception where the ability to recognize faces is impaired, while the ability to recognize other objects may be relatively intact”.
Inget allvarligt, vare sig för mig i vardagen, eller personligt menat gentemot dig som jag kanske inte känner igen. Inte heller nåt nytt, jag har vart dålig på att känna igen folk så länge jag kan minnas. Och det räcker inte med förklaringen ”alla känner apan, men apan känner ingen” (apropå att jag är professionell föreläsare och mångårig lärare hos härliga utbildningsverksamheter). Nej, här behövs en vetenskaplig förklaring!
Men först, det är återigen lite akut. Denna gång på Social Sweden Web Camp (en otroligt läcker okonferens som precis sjuder igång på Tjärö i Blekinge). Det är ju läskigt att jag redan morsat på ett 10-tal personer som jag inte känner igen vid första ögonkontakten och ”heeeej Richard”. Senast @annalindberg som jag känt huuur länge som helst. Jag kommer faktiskt ihåg första gången Anna ringde upp mig för en intervju (om bloggandets ädla konst) för drygt sex år sedan. Inte hjälper det när jag försökte släta över med nåt om att hon är snyggare nu, live här, som sommarflicka i Blekinge skärgård. Eller att Corren slafsat bort länken till artikeln (som jag hittade via BAT), liksom mitt namn i deras artikelarkiv.
Lika illa, kanske värre, var det under Almedalsveckan. För där handlar det ju nästan per definition (bakom PR-ridån) om att odla personliga kontakter. Hårstråna i min hästsvans räcker inte till för att räkna hur många jag inte kände igen som kände igen mig. Värst var det nog när jag på TEDxAlmedalen introducerade några vänner för @BritStakston och presenterade Brit som Mary (@MaryXJ). Klen ursäkt att det egentligen var mer hjärnsläpp, eftersom den senare just hade nämnts av Martina Lind (Politometern) som inflytelserik politisk bloggare (driver Mina Moderata Karameller). Både Brit och Mary känner jag fett väl, den senare sedan över typ 30 år.
Så kära du, morsa gärna på mig. Jag är ju här för att köttmöta folk som jag känner, och fler som jag inte ännu träffat. Men var beredd på en prosopagnosisk effekt…
Och vill du veta mer om prosopagnosi, eller snarare lyssna på ett fantastiskt roligt samtal med ett par personer som inte ens känner igen sin egen spegelbild, då skall du surfa iväg till WNYC Radiolab och lyssna till avsnittet ”Strangers in the mirror”. Dessutom får du en känsla av hur pass (o)vanlig jag är i sammanhanget.
Efter den otroligt intensiva Almedalsveckan (där alla våra sändningar gick kanon) blev det några underbart avkopplande veckor i Kroatien. Under mjukstarten i början på den här veckan uppdagades det att jag faktiskt har helgen fri – för Sweden Social Web Camp. Men jag hade ingen biljett. Det är lugnt, man bara Twittrar ut en fråga och efter någon halvtimme var det problemet löst. En lätt axelskadad @jonashombert måste avstå från sin – den enes skada den andres glada.
Alltså finns jag på Tjärö i helgen, iförd gummistövlar och badbyxor – typ.
Frågan är om jag skall initiera nån session? I så fall en 20-minuters på temat Avskolning, Livestreamingsretorik eller Tillgänglig WebbTV. Grunnar…kanske någon är intresserad av att samköra?
Efter en hel del slit räknar vi med att göra stordåd med webcasting i Almedalen. I ett tidigare inlägg berättade jag lite om WestreamU, det företag jag startar upp, vars syfte är att göra bra webbtv som är bättre än bäst. Tillsammans med min bror Henrik (som är erfaren videoproducent) och andra samarbetspartners har vi kommit en bra bit på väg. Vi har väl gjort ett 20-tal sändningar åt olika uppdragsgivare det senaste året. Nu i Almedalen gör vi ytterligare ett 15-tal inslag.
En av våra fantastiska kunder är Handikappförbunden. Och med lite stöd från Post och Telestyrelsen (PTS) har vi filat fram nya lösningar för ökad tillgänglighet. Vi kommer inte bara sända video, utan live textning och live teckentolkning. Vi ska sända video från ett tält på Kajplats 31 i Visby, textaren sitter i Stockholm och i några fall kommer teckentolkarna vara i Örebro. Här nedanför Handikappförbundens trailer listar jag de sändningar vi har planerat och som är publika. Kolla gärna och hör av dig med synpunkter!
I onsdags hade jag förmånen att få uppleva ett av dom bästa samtalen jag varit med om på ett bra tag. Det var en del av heldagskonferensen Moving Images 2010, som anordnades av Media Evolution i Malmö. Hela eventet var för övrigt en fullträff. Vilket jag än så länge tycker formuleras bäst av Robin Danehav i inlägget Moving Images direktsändning modig. Läs gärna hela hans inlägg, som också beskriver hur livesändningen producerades.
Så här beskriver Robin samtalet jag pratar om:
Ett annat exempel där de gjorde rätt var på den nästan obligatoriska paneldebatten. Utan rätt personer, noggranna förberedelser samt en riktigt skarp moderator blir de väldigt statiska och tråkiga, ofta tycker alla likadant eller saknar helt vilja att lyssna på varandra. Igår var det tvärtom, den korta paneldiskussion som leddes av Lars Mogensen med Anna Karlsson, Richard Gatarski och Eva Enquist fullkomligt gnistrade av kontroversiella åsikter, snabba repliker och citat värda att stoppa in i en bok [ändrat stavningen av mitt namn och länkar hit istf till weconverse ;]
I samtalet lyfter Eva Enquist fram rapporten Living and learning with new media, som jag själv inte läst (än). Anna Karlsson tipsar om Hole in the wall. Jag antar att hon menar professor Sugata Mitras fantastiska projekt. Jag hade förmånen att få lyssna på honom när Sollentuna kommun i början av året anordnade IKT inspiration 2010. I deras föreläsarpresentation hittar du mer om Mitra och en länk till hans TED-föreläsning. Själv lyfte jag fram Ellen Key, framförallt hennes bok Barnets århundrade.
Här i RichardGatarski.com delar jag naturligtvis med mig mer av våra tankar kring hur vi tillsammans skall skapa världens bästa start i livet för dom vi hittills kallat barn. I sammanhanget kan det tidigare inlägget Avskolning, ett av 32 skäl vara intressant. Även om jag tror att det tar lång tid, och Eva Engquist tror positivt nog att det går fortare, så kan vi naturligtvis hjälpas åt att utveckla den skola vi har. Som en del i detta har jag tillsammans med Katarina Graffman och Kaj Runelund initierat Elevshopping 2.0 – när skolor lockar elever som shoppare lever.
Vi ser fram emot alla synpunkter, kreativa kommentarer och modiga idéer!
I går delade jag några intressanta timmar med en grupp från VINNOVA. Vi tillbringade inledningsvis en hel del tid med att konversera kring Twitter och värdet av sociala medier. Ger dom någon nytta mer än att det bara är en kul ny teknik, var den stora frågan.
Precis när vi skulle ta en 15 minuters paus frågade en av deltagarna mig efter exempel på några myndigheter som är bra på sociala medier. Frågan var extra relevant, eftersom VINNOVA är ”en statlig myndighet som ska bidra till att höja tillväxten och välståndet i hela landet”. Jag hade direkt en myndighet på tungan, men fick inte fram den. Men han som frågade nämnde då själv Riksantikvarieämbetet, så var den saken klar – nästan. För innan jag lämnade mötesrummet twittrade jag:
”hjälp! Exempel på myndigheter som är bra på sociala medier?”
Sen gick vi och fikade.
Jag vet inte om det var inledningen med ett ”hjälp!”, tiden på dygnet, ämnet, eller bara slumpen. Men mängden och snabbheten i svaren överraskade mig. Så det blev extra roligt att en kvart senare kunna visa på ytterligare ett värde med sociala medier. Och få stöd för mitt grundantagande att ”vi är mer än jag”. Egentligen flera ”vi”, eftersom min fråga retweetades minst två gånger. Eftersom mina tweets också skjuts in i Facebook fick jag några tips även den vägen.
I alfabetisk ordning är det följande myndigheter (ibland deras relaterade närvaro, som tex på Facebook eller Twitter) som nämndes (länkarna jag lagt upp är antingen sådana jag fick in eller googlat fram efteråt):
Därutöver dök det upp några utländska tips (jag missade pga koffeinbrist att fråga efter svenska myndigheter): delstaten Utah (US), Deptartment of Conservation (NZ) och National Park Service (US). Samt några tweets typ ”vet inte på rak arm, men dom finns”, ”det är väl en utopi” och ”finns massa i US”. Dessutom, en länk till Hur använder statliga myndigheter sociala medier?.
Några twittrare var transparanta nog att påpeka att dom var en del av/nära myndigheten i fråga. En del andra är säkert transparanta via sin twitterbio. Tre av tipsarna jobbar på samma PR-byrå och tipsar om samma myndigheter, men twittret är fritt!
Som en parantes i sammanhanget påminner jag om att Sveriges Kommuner och Landsting för en månad sedan förklarade: Fritt fram för sociala medier.
Tack alla ni som bidrog med tips! Och framförallt alla ni på myndigheter som vågar att pröva nya socialare vägar. Må konversationen vara med oss.
[Uppdatering 14:40, väldigt skamset måste jag erkännad att jag missade såväl berätta om i går, som att inkludera här, Katrineholm. Tänkte, men glömde. Men, eftersom kicken Kommunchef raskt dök upp, så platsar dom i listan (även om i transparent öppen sak ;).
Läs om Pernilla Mellqvist, en relativt nyutbildad lärare som bara kan tänka sig att jobba i klasser där varje elev har en egen dator. Och om Marie Linder som publicerat sin pedagogiska vision som en Googlesite. Vem är det som säger att den svenska skolan är så himla urkopplad?
Något peppad av Sandra Wisstings horisontella ord ”Tack för att du vågar vara obekväm. Tack för att du oförtrutet tuffar landet runt för det du tror på” tar jag mig tid att skriva ett inlägg om vad som hände i kväll. Fast, i och för sig var den upplevelsen i sig nog för att få mig fatta tangentbordet.
Började gjorde det kanske inte optimalt. med en uppmaning att ”slå på mobiltelefonerna när ni LÄMNAR lokalen”. Alltför hastigt twittrade jag iväg det, vilket raskt resulterade i massa eko både i Twitter och Facebook. Men sen. MEN SEN!
Pernilla Mellqvist
Först ut på scen var Pernilla Mellqvist. Vilken kvinna! Hon började i princip med att citera Lpo 94, avsnittet ”utgå från elevens individuella förutsättningar” (eller hur det nu står). Därefter påpekade hon raskt det orimliga i att i skolgångens början fortfarande tvinga eleverna träna alfabetet och öva bokstavsformer – oavsett om dom kan eller ej. Något som bland andra Carina Fast påpekade redan 2007 i sin avhandling ”Sju barn lär sig räkna och skriva”. Nåväl, så gör icke Pernilla och hon följer läroplanen. Så vi fick både se och höra hur hennes 2:a klassare med sina Macar gör underverk. Alla i klassen har fått ett Spotify-konto (förälder i klassen som jobbar där har sponsrat) och det är helt OK att ha mobilen med och på under lektionerna. Bland alla verktyg dom prövat ingår Jirafa.se, som verkar erbjuda rätt coola lärspel. Vi fick se en otroligt fin film (eleverna gör mer film än skriftliga rapporter) som beskriver hur det går till i Skolarbetet. Stalltips: följ klassens blogg: broangensettor.blogspot.com.
Det jag just nu bär med mig är Pernillas svar på publikfrågan ”vad händer när du lämnar klassen, om det kommer någon annan som inte kan det här?”. Kortfattat, med reservation för att jag missuppfattat: Pernilla är vikarie och kanske snart måste lämna klassen när den ordinarie läraren kommer tillbaks. Hon är erbjuden en ny förstaklass, men där får inte alla en egen dator (så kallad 1-1 om ni inte redan kände till det begreppet). Det kan inte Pernilla acceptera. Då väljer hon en annan skola.
Marie sa att ”vår skola har en dator på fem elever, det är ok”. Pernilla vill bara jobba som lärare där alla elever har en egen dator. För egen del tycker jag att Pernilla ställer rätt krav. Tänk på det föräldrar, politiker och barn när ni funderar på vägval.
Och nästa gång Digitala Akademin har en nätverksträff så finns säkert programmet i lätt klipp- och klistraformat med länkar (så vi slipper jobba med att få tag i sådan basfakta) och livesänder hela evenemanget. Det är på tiden, för det är träffar värda att dela mera. Tack!
För ett par dagar sedan fick jag äntligen ändan ur vagnen och började ta tag i byggandet av www.westreamu.se. Det som länge bromsat var det stora utbudet av teman för WordPress (vad skall man välja) och kostnaden för världens läckraste videospelare (från Dabber.tv). Kicken kom när ett par saker sammanföll. Dels Jardenberg som ilsknade till på personen bakom det populära temat Thesis. Dels att Dabber lanserade nya tjänster och spelare, varav en gratisvariant. Låt oss börja med det senare
Inlägg (RSS)