Med webben föddes idén om en webbplats där organisationen (eller individen) publicerade (allt) sitt innehåller i form av dokument som var mer eller mindre länkade till andra dokument. Det var webb 1.0. Ganska snabbt insåg vi att en enda webbplats inte räcker. Vi har extra/intra-nät, kampanjsajter, projektsajter, mm. Men länge var grundidén att webbplatsen skulle locka besökare till sig. Låt besökarna komma till vårt innehåll och låt oss mäta dessa besök.

Idag är det ganska uppenbart att vi arbetar med webben utifrån ett nytt tankemönster, därav begreppet webb 2.0 – en ny syn på webben. I praktiken handlar det om en mängd nya verktyg för innehållshantering. En av dom stora förändringarna är från ”vi publicerar vårt statiska innehåll” till ”vi skapar tillsammans dynamiskt innehåll som andra gärna får derivera vidare”. En annan är att det finns andra ställen än vår webbplats där samskapandet kan ske. Låt andra interagera med vårt innehåll i deras självvalda webbtjänster.

Detta är absolut inga nya tankar, och jag är definitivt inte ensam om dom. Första gången jag på ett gig ordentligt lyfte fram det här var under Webbdagarna den 24 oktober 2007 (även om jag snuddat vid ämnet tidigare). På Web Service Award den 30 januari 2008 lät jag det bli min clou – en ganska tuff utmaning för en tävling som handlar om besökare på webbplatser…men det gav eko (tex ”Hemsidan är död, leve Webben”).

För egen del ligger grundsynen ”tänk inte så mycket på vår webbplats” bakom all min rådgivning och mitt giggande, även om jag försiktigt balanserar det med mina uppdragsgivares nuvarande tankesätt och webbinvesteringar. För oss som vill tänka om detta (i ett grönt perspektiv) skrev David Wigder nyligen några välmatade inlägg om webbplatsernas dekonstruktion, del 1, del 2 och del 3. Här är ett klipp från hans slutkläm i första delen:

Uncouple content from specific websites and distribute directly to users or through intermediary sites. Encourage consumers to share content with their peers and across social networks.

[Uppdatering 2008-02-13] Dojjan skriver i PR 2.0 att ”Hemsidan är inte längre navet i kommunikationen” och New York Times ekar (förmodligen PR-initierat) ”Mashups are breaking the mold at Microsoft” (via FiR #318).

[Uppdatering 2008-03-20] Daniel och Morris tänker mer på temat i Mindparks blogg…”Kan det vara så att internet är på väg att bli ett verktyg som man bara slår på för att bli matad med redan specificerad och personifierad information baserad på de förval man gjort?”

Inlägget postades tisdag 12 februari 2008 klockan %H:%M och finns under Okategoriserade, weconverse. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.