I fredags träffade jag Sofia Strömberg (Strategisk information och PR) och Peder Rotkirch (Interaktiva medier) på Berghs School of communication för att konversera kring Berghs och sociala medier. Som ni snart kommer märka i giglistan så blir det minst en insats från mig inom en snar framtid. Rent kursutvecklingsmässigt hinner jag tyvärr inte med mer än giicod på Stockholms universitet, så på Berghs blir det en kvällsföreläsning. Förmodligen handlar det då mer om att berätta och mindre om att reflektera. Men under samtalet med Sofia och Peder gled vi in på några djupa tankar. Och eftersom dom också varit uppe på tapeten hos Simon Winter, en av dom tillfrågade lärarna på giicod, så känns det lämpligt att lyfta in dom här på weconverse. Och låt oss börja i Infotologys ände.

Winter skrev för ett par veckor sedan under rubriken Det kalla hjärtat hos Web 2.0 om hur användandet av rekommendationsmotorer påverkar dom mänskliga sociala relationerna. Min korta tolkning av Winters inlägg: vi förlorar nåt viktigt när vi låter maskiner i stället för människor ta hand om rekommenderandet. Hepp, en hjärtefråga för mig i avhandlingsarbetet, som tyvärr skalades av en hel del för att få till en någorlunda stringent och lagom omfattande avhandling som jag döpte till  Artificial Market Actors: explorations of automated business interactions. I den är samagerande människa-maskin rätt centralt. Tidigare, runt 1997 (förmodligen under min februariresa) hörde jag Howard Rheingold säga ungefär det som Winter åter lyfter fram. Fast Rheingold diskuterade agenter, se tex Comments on Intelligent Agents. Men jag är inte lika tveksam som dom. För mig är en rekommendationsmotor lika (lite) omstörtande som en skriflig hänvisning i en bok, eller en länk i den här bloggen för den delen.

Och Ong är grunden till min trygghet. Det är svårt för mig att här sammanfatta det jag vecklade ut under en filosofikurs 1997 i papperet Känsloskap och Företagande (pdf). Men jag hoppas ni förstår min poäng, baserad på Walter J. Ongs tes att det skrivna ordet radikalt gjorde om människan. Idag högaktar vi den reflekterade tanken, speciellt som den kan hanteras med hjälp av det skrivna ordet. Märk väl, Platon var rädd för dessa nedskrivna tankar. Samtidigt är många rädda för våra känslor (emotioner, icke-rationellt). Det är dags att ändra på det. Nu har vi (nästan alla) möjlighet att hantera känslor över tid och rum i form av ljud, bilder och film. Solklart påverkar det Människans väsen. Men det är inget nytt – förändring alltså. I slutet av mitt kurspapper citerar jag Ong:

om filosofin begrundar sin egenart, vad får den då ut av det faktum att filosofiska tankar inte kan föras vidare av det mänskliga tänkandet av sig självt, utan bara av det mänskliga tänkande som är förtroget med och djupt tillägnat sig skrivandets teknologi?

Webb 2.0 är inte bara maskiner, det är också multimodala sociala konversationer. Det mina vänner är den glöd som värmer mitt hjärta.